Logga Kulturföreningen Gamla Grebbestad
Dr Schröder

Dr Schröder - sparsam, driftig med ständig jour

Av Björn Rydström

När dr Karl Gustaf Schröder anlände till Tanumshede i april 1935 var det en erfaren provinsialläkare som tog över efter dr Brodelius. Han kom från Jörlanda där han hade haft samma befattning sedan 1926. 

   - Dessförinnan hade han vikarierat som provinsialläkare i flera distrikt, säger hans äldste son Gustaf, som själv är läkare. Det var vanligt på den tiden.

   Sin läkarexamen hade han avlagt vid Karolinska Institutet 1922. Han var född 1897 i Vänersborg, son till en sjökapten.

Varför valde han att bli provinsialläkare? 

   - Det kan jag inte säkert svara på, men det var ofta ett första arbete för många läkare på den tiden.


Dr Schröders karriär blev lång, över 50 år.

Läkarbostaden i Tanumshede med ansluten mottagning där dr Schröder med familj flyttade in 1935. Dr Brodelius var den förste som bodde där. Läkarvillan låg tidigare i Vinbäck, men flyttades till den nybyggda fastigheten 1930. 

Inkomsten viktig

Skälet till att han lämnade Jörlanda för Tanum var däremot klart. Det handlade om ekonomi.

   - Han trodde att det skulle bli mer inkomstbringande där uppe. Som provinsialläkare hade han ju en ganska låg lön som toppades upp med tre kronor för varje patient han besökte eller som kom till hans mottagning.

   Den av staten fastställda provinsialläkartaxan innebar också att dr Schröder fick ta betalt för en rad andra medicinska tjänster; från smärre operationer till att utfärda dödsattester. Det handlade med andra ord om att ha tillräckligt med patienter för att det skulle gå ihop. Ju fler patienter, desto bättre inkomster.


Tre kronor för ett läkarbesök låter försumbart i dag, men var mer än vad många kunde betala under 1930 och 1940-talet. Så sent som 1947 var den genomsnittliga industriarbetarlönen omkring 375 kronor i månaden. För många, inte minst ute på landsbygden, var inkomsten betydligt lägre. Pensionärer, som fick 83 kronor i månaden och gift par 133, tänkte sig extra noga för innan de kallade på doktorn. Ofta fick Albyl eller Magnecyl hjälpa oavsett krämpa.


Trots det kunde intäkterna för hårt arbetande läkare som dr Schröder bli betydliga.

   - Han var ju också sparsam, mycket sparsam. Det ledde till att ha tjänade ihop en förmögenhet som vi barn fick glädje av. Vår far var en märklig person i många avseenden.

   För att öka intäkterna annonserade han också ut sina tjänster till Grebbestads badgäster. Det hade han gjort redan i Stenungsund. 

   - Det stämmer, men det var inget speciellt. När badgästerna fick någon åkomma sökte de upp honom. Det var inte mer än så.

Ingen egen personal

För den driftige dr Schröder var arbetet ofta solitärt. Någon mottagningssköterska hade han inte. Den tjänsten fick hans fru Anna-Lisa fylla vid behov. Distriktsköterskan och barnmorskor arbetade på egen hand och var inte knutna till läkarmottagningen.

   - Familjen fick ställa upp, t.ex om någon hade tandvärk och en tand skulle dras ut. Då fick vi hålla fast patienten så pappa inte skulle bli skadad. Patienterna kunde bli våldsamma när de utsattes för sådana ingrepp. Hela familjen inklusive hembiträdet fick hjälpa till. Ibland var det rena cirkusen. 


Resorna runt om i distriktet, ofta på dåliga vägar, var många och skedde dag och natt. Det hände att sonen Gustaf fick följa med.

   - Jag fick åka med och öppna grindar och stängsel som det fanns gott om på den tiden. Jag var nyfiken på hans arbete och ville höra vad han tyckte om olika saker. Men han pratade inte så mycket.


Hans medicinska utrustning var tämligen enkel.

   - Det var egna verktyg för tandutdragning, knivar för att öppna bölder och infekterade sår, gynekologiska redskap och även små avsmalnande tuber för att titta folk i ändtarmen om han misstänkte en tumör. Han var aldrig hjälplös. 


Var han originell också i sina behandlingsmetoder?

   - Nej, det tror jag inte. I det avseendet var han nog ganska konventionell.

Dr Schröder med sin fru Anna-Lisa. De hade fyra barn varav två var födda i Tanum. Hon tog aktiv del i hans arbete och fick ofta rycka in som mottagningsbiträde. 

Inte stressad

Vad dr Schröder och andra läkare bl.a hade att brottas med var infektioner. Sulfa fanns redan på 1930-talet, men inte penicillin.

   - Sulfa fanns både som puder och tabletter. Det var ett stort framsteg på den tiden. Men den verkliga revolutionen var penicillinet som kom i slutet av 40-talet. Det ändrade allt.

   Trots arbetsbördan hade familjen inte intryck av att han var stressad.

   - Det var ju arbete sju dagar i veckan men han verkade alltid utvilad och i god form trots att skötte i stort sett allt själv. Han kopplade av med att promenera, spela bridge och segla. Familjen hade en liten segelbåt i Sannäs.


Stroke

Men efter nästan 20 år i Tanum beslutade han sig för att flytta tillbaka till Jörlanda för att minska arbetsbördan. Visserligen hade den lättat något när dr Furugård öppnade sin privatpraktik i Grebbestad 1946/1947, men han var 56 år och ville trappa ned. Han fortsatte som provinsialläkare tio år efter återkomsten till Jörlanda. Efter sin pension 1963 öppnade han en privatmottagning som han drev under de kommande tio åren.


Slutet 1973 blev dramatiskt och tragiskt.

   - Under en bilkörning fick han en blodpropp i hjärnan och körde av vägen. Han dog inte av de skadorna utan av stroken. Han  avled hemma efter ett dygn, 76 år gammal.



Läs mer om hälsovården i Grebbestad: Ärtor i örat, hemförlossningar och en originell dr Schröder 

Kulturföreningen Gamla Grebbestad - e-post: info@gamlagrebbestad.se - bg 5551-6454 - Swish 123 53 508 22

 

Copyright © All Rights Reserved