Sommarbrev från Grebbestad

Göteborgs Morgonpost fredagen den 7 juli 1933 av signaturen ASTRA KHAN

Göteborgs Morgonpost fredagen den 7 juli 1933

Det norska inslaget av badgäster är mycket stort, och på Gästis och Fjordens pensionat dominerar Oslodialekten i matsalen. På fröken Walls pensionat, som ligger högre upp i samhället – förlåt köpingen – mitt för platsen, där den gamla träkyrkan en gång stod, är det däremot nästan bara svenskar. Grebbestad har ett pålitligt garde av stamgäster, som återvänder år efter år, och det gäller för nykomlingen att hålla sig framme, om han ska ha utsikt att få någon plats.

Kyrkoherde Edquist i Katarina i Stockholm och kyrkoherde Lindskog i Brännkyrka församling svara för närvarande för den ecklesiastika successionen, medan fru Justitia låter sig representeras av landsfogde Hallonsten från Göteborg.

Bland norrmännen räknas direktör Jost från Oslo och konstnären Thorbjörnsen till de osvikliga gästerna. Den senare har alltid målarskrinet med sig och behöver sannerligen inte leta efter motiven.

Ute på Otterön där badbolaget har ordnat det fint för Neptundyrkarna, har stadsrådet Sandler slagit ned sina bopålar.

Månen hänger rund och gul över Otterön och slår en blank glittrande gata över vattnet ända fram till Grebbestads varmbadhus, som just nu vid halvtiotiden på kvällen är samlingsplatsen för allt vad Grebbestad äger av ungdom, medelålder och sensövd ålderdom. Mitt för varmbadhuset, där fröken Johansson sitter och med tillfredsställelse går igenom kamrerarkontorets löftesrika räkenskaper, ligger vid foten av Stöbergets branta granitvägg badparken.

Där är det musik de kvällar i veckan, då det inte är dans på Gästis och detta är en sådan kväll. Kapellet som består av två maskulina stråkar och en blondin vid pianot, spelar Tosca, Tiggarstudenten och Wienervalser, och publiken nynnar snällt med i de gamla välkända refrängerna. När alla nynnar på en gång efter samma melodi darrar luften, och på något avstånd låter det som en svärm av jättebin mellan träden.

Flickorna i brokiga pyjamas sitter i klungor på sofforna med de bara axlarna vänskapsfullt om varandras liv, och på stenbarriären mitt emot sitter den manliga ungdomen och ser på fägringen.

Badhusparken med paviljong.

Grebbestads varmbadhus 1920-30-talet.

Det är i början av säsongen och en mera naturlig gruppering har ännu icke hunnit genomförs. Den kommer först längre fram, men det märks, att den redan är ett stycke på väg, ty under pauserna utbyter man ord och kanske i någon mån även tankar. Ett par småpojkar roa sig med att blunda på ena ögat och försöka få månen att balansera på en av de nya flaggstängerna som i en lång häck rests utefter strandpromenaden. En pojke säger, att han tycker månen ter sig ut, som en solros, på sin vita stängel. Han blir kanske poet, när han blir stor, stackars pojke.

Walls pensionat i korsningen Bryggerigatan/Östra Långgatan.

Man behöver inte gå tillbaka till hedenhös för att finna saker av kulturhistoriskt intresse i Grebbestad. Om man har något sinne för kuriositeter, så lägger man sig till med ett svårmodigt leende, då man passerar gästgivaregården. Där satt nämligen en gång i tiden Emelie Flygare-Carlén och skrev rörande romaner till svenska folkets uppbyggelse och underhållning. Snett över gatan står Grebbestads skröpligaste och ännu sedan kung Oscars tid enda omålade hus. Det är en gammal lada, och det berättas, att när monarken kom på besök klädde man över de trista väggarna med björkruskor.

Kungen anade aldrig sveket utan trodde, att vegetationen var äkta och prisade entusiastiskt naturliga skönhet. Det är krönta huvudens lott att allt som oftast låta sig duperas Potemkinkulisser.

Där finns för övrigt ytterligare en celebritet ehuru av en helt annan storleksordning, den stora runstenen från Röö, vilken upptäcktes för några år sedan av professor von Friesens stora undersökning blivit en av arkeologernas speciella ögonsten.

Trakten till Grebbestad är gammalkulturbygd och erbjuder ett för västsvenska förhållanden enastående rikt fält för fornforsknngen.

Det är därför bara i sin ordning att man stöter ihop med professor Lindroth på Tanumsvägen. Man kan gissa sig till att han är ute och jagar efter gamla ortnamn. Det är professors sätt att fira semester.

Gästgivaregården 1920-30-talet.

Lite högre upp i backen ligger Grebbestads äldsta hus. Här samlade enligt traditionen ”Britta i gåln” vid ett tillfälle Grebbestads stridbara manfolk till bygdens försvar mot en skotsk flotta, som hotade att gå till anfall. Gården befinner sig alltjämt sedan lång tid tillbaka i den Sandstedtska familjens ägo.

I Grebbestad badar man och fiskar och njuter av att vara till. Som omväxling med Otterön, tar man en båt till Sövall, som ligger en bit norr om köpingen. Är det inte för gassigt promenerar man dit på något mer än en kvart. För övrigt går det också mycket bra för sig att plaska i Kallbadhuset, som ligger vackert till vid södra ändan av strandpromenaden.

Föreningen Grebbestads Framtid, vilken varje sommar anordnar en ”badortens dag”, då det är extra festligt med karnevalståg och annan fröjd. Badortens dag i år blir lördagen den 8 juli.

Kommer man upp på Härlidsberget, norröver, ser man Grebbestads nya kyrktorn uppifrån. Man ser också över Morön långt ute till havs, och att det lönar mödan att ta sig dit upp och betrakta en solnedgång intygar med nöje

ASTRA KHAN

På segeltur, kanske till Sövall.