Starka Pinnökvinnor

Frida på Pinnö - en krutgumma

Detta hände i julveckan, förmodligen 1961.

Frida på Pinnö (Eliasson), hade tillsammans med dottern Annie Lätt rott till Grebbestad för att julhandla.

Jag hälsade på Frida när hon passerade BP-macken, på väg med varorna till rosnäckan.

Strax efter fick jag se Frida mellan rosnäckan och kajen, klam-rande sig fast i relingen.

Jag sprang och ropade samtidigt på Pål i Krossekärr, som jobbade på Andelsfisk. Vi drog upp Frida, som låg i vattnet till midjan.

Frida sa att Annie var ett ärende hos sonen Bertil, som bodde vid torget. Vi försökte få Frida att följa med dit för att torka och få torra kläder. Men icke.

- Hämta Annie, jag skall hem till Pinnö, envisades hon.

Annie kom innan vi hann hämta henne, men lyckades inte heller övertala Frida, hon skulle hem.

De satte igång att ro till Pinnö. Jag kommer ihåg att det var nollgradigt med snöglopp i luften. En roddtur på cirka en timme med hälften av kroppen genomvåt. Prata om krutgummor!

Frida fiskade hummer med sina söner Evert och Bertil långt upp i åren. Hon och Evert var i samma båt och hade 75 tinor som drogs för hand. Vem skulle göra det idag när man använder dragare för några få tinor?

Ytterligare en tuff Pinnökvinna

Strax före jul anlände Birgit, även kallad Bibban, dotter till till Frida på Pinnö till Grebbestad, för att fira jul på Pinnö. Det var i början eller mitten på 50-talet. Hon var bosatt i Stockholm.

Det var vinterväder och isen hade kastat sig, så Gustav Lätt kunde inte gå in till Grebbestad för att hämta henne. Pappa Per kontaktades och han tog sin tankbåt, gamla järnbåten BP XI och de gav sig av mot Pinnö.

Trots att BP XI-an var värdelös i isgång, kom de fram till Pinnö, men flöt inte in till bryggan. Pinnöbåtarna låg fastfrusna, så de kunde inte komma ut till tankbåten.

Pappa försökte då komma in till bergskullen söder om bryggan, men det fattades några meter. Goda råd var dyra, skulle de behöva återvända till Grebbestad. Men man fann på råd.

Pappa hissade upp Birgit topp på lastbommen och svängde den inöver berget. Han firade sedan bommen tills Birgit fick fotfäste på berget, bommen räckte precis så långt som behövdes.

Gissa om glädjen var stor, både ombord och på land, där släkten tog emot.

Tänk Er en kvinna i kappa och klänning hängande ca 3-4 m upp i luften över vattnet. Men vad utstår man inte för att fira jul hos sina nära och kära?

Under många år fick pappa varje jul brev från Birgit som tack för en oförglömlig jul på Pinnö.

Efter detta skrevs har Rosita (Annie Lätts brorsdotter) berättat att hennes kusin Owe var med på denna färd och givetvis fått utstå samma procedur. Jag hade inget minne av han var med, men 60 år är en lång tid.

Göran Henriksson

Pinnö idag