Logga Kulturföreningen Gamla Grebbestad
Julskyltning 1933

Minnen från julskyltningen i Grebbestad 1933

Av Gun Hildal

Publicerad i Strömstad tidning Norra Bohuslän 5 december 1996.


Jag var fem år och tillsammans med mamma, pappa och farmor, skulle jag gå på julskyltningspromenad. Jag hade grön kappa med vit krimmerkrage (en slags pälsimitation), vit likadan mössa, vita damasker och kängor - oh, så fin jag var.

   Det fanns ingen snö, men det var barfrost och det glittrade som av tusen diamanter på träd och buskar, backar och gärden. I skymningen tågade vi iväg, jag kände stor förväntan över allt jag skulle få se, men mest väntade jag på att få se min syster gå mannekäng i Severin Karlssons dam- och herrekipering.

 

Vi startade vid Thesenius Thoréns porslinsaffär, där mamma genast blev förtjust i några rosiga kaffekoppar, som också blev hennes så småningom, minns jag.

   Så fortsatte vi söderut och stannade vid Ekwalls kortvaruaffär. Där i fönstret skyltades med präktiga nattlinnen, förkläden, koftor och annat smått och gott.

   Vi gick vidare, Ludvig Johanssons speceriaffär låg mörk, men vi fortsatte och kom till Anna Palles garn- och manufakturaffär, som skyltade med garnhärvor i vackra färger och juldukar och bonader, som kunde passa att brodera inför julen.

   Vi gick nerför backen och såg att Asplunds bageri frestade med olika slags bakverk och en fint dekorerad jultårta.


Så fortsatte vi i ett smalt prång och befann oss snart på torget, där det genast var lite mer liv och rörelse. I ett hus låg Hulda Karlssons modeaffär, min syster arbetade där och hade varit med och skyltat. Jag tittade fascinerad på en vit mössa och tillhörande vantar i angora - tänk om… Ja, det var en femårings dröm på den tiden.

 

Så var det Allida Olssons speceriaffär, vars skyltfönster visade vad som behövdes av matvaror inför julen, kaffe, socker, ägg, mjöl, Rumfords bakpulver och en papptomte strök förnöjt genom sitt skägg när han druckit av den goda svagdrickan i sin träbehållare. 


Lennart Hanssons diverseaffär var mörklagd liksom den lilla fiskaffären så vi fortsatte och kom till Ingrid Mattssons manufakturaffär, därifrån kom också ett par mjuka paket mig tillhanda på julafton.

   Sedan gick vi gatan fram, där låg Albert Pålssons affär som tillhandahöll tågvirke, tjära och dylikt, en slags skeppshandel, men där gjordes ingen reklam den kvällen. 

   Däremot lockade Stangs charkuteriaffär med skinkor, korvar och runda ostar, som säkert kom det att vattnas munnen på många. Så kom Åhlunds skoaffär och jag förälskade mig genast i ett par röda lackskor - och min snälla pappa log hemlighetsfullt. 


Ja, så fortsatte vi, Brobergs bageri, Hedins herrekipering, Grebys köttaffär, Henry Olssons elektriska, Theodor Karlssons trävaruaffär, som också hade leksaker, lite husgeråd, tavlor mm. 

Sedan stod Kooperativa i tur, det såg väldigt stort och pampigt ut med ett riktigt tomtelandskap och minsann, gick det också ett par små tomtenissar omkring därinne. 


!942 stod Grebbestads julgran på Torget. 

!942 stod Grebbestads julgran på Torget. 

På 1950-talet hade grebbestads gran fått en ny plats. Nu stod den på den dåvarande grässlänten, mitt emot dagens Askengrens Fastighetsmäklare. 

På 1950-talet hade Grebbestads gran fått en ny plats. Nu stod den på den dåvarande grässlänten, mitt emot dagens Askengrens Fastighetsmäklare. 

Så gick vi till Heimer Anderssons manufakturaffär som hade kulörta lampor som en ram runt fönstret och därinne låg det vackra tyger, underkläder, näsdukar i fina kartonger och ett sött bortsgarnityr i ett etui och jag såg längtansfullt på det - kanske på julafton…


Vi tittade i John Johanssons kemikalieaffär, där i fönstret låg tuber och burkar och kammar och rakattiraljer, det hela förgyllt med lite glitter och rött crépepapper.

   Dahlqvists blomsteraffär skyltade med blommor och frukt medan fröken Wikström hade mörklagt, hos henne fick man beskåda varorna på dagen, så det så.


Och så äntligen var vi framme vid Severin Karlssons dam- och herrekipering, där var svart med folk framför fönstret, men vi lyckades komma längst fram. Där kom dom nu, mannekängerna, min syster visade en röd kappa med enorm, svart pälskrage, och över ena örat vilade en svart sammetshatt. De försvann ut, men som strax tillbaka, nu iförda tjusiga klänningar och jag tyckte att min syster var så vacker i en grön klänning med guldtrådar som glimmade i lampljuset, det såg väldigt elegant ut. 


Vi kunde knappt slita oss därifrån, men det började bli kallt. Oscaria visade 1933 års skomode och Viktoria på bokhandeln tyckte att brevpapper, pennor och skrivunderlägg, tillsammans med mycket moraliskt och upplyftande litteratur, kunde vara lämpliga julklappsidéer. Till sist tittade vi i Thorvalds järnaffärs fönster, där min fader genast bestämde sig för en ny kokskamin.

Så var skyltpromenaden över och vi gick hem, det var varmt och skönt i vårt hus och snart stod kaffepannan på spisen. Medan de vuxna drack kaffe och pratade, drömde jag om den vita angoramössan och vantarna, de röda lackskorna och etuiet med kam, borste och spel. 


På julafton fanns också de åtråvärda sakerna i klapparna under granen och jag glömmer aldrig lyckan av att gå omkring i de röda lackskorna. Jag trodde inte på tomten, jag förlitade mig mer på min pappas och mammas och storasysters givmildhet och jag blev inte besviken.


Severins dam- och herrekipering las ner 1961.

Severins dam- och herrekipering las ner 1961.