en dikt av Gunvor Ljungström
med inledning av George Ljungström
Inledning
Gunvor var inte som Ebba Lindqvist* född vid havet, men vid Varnumsviken en flik av Vänern. Från övervåningen på villa Eknäs i Kristinehamn – i det hus hon levde sina barnaår såg man Varnumsviken och hamnen. Vyn var etsat i hennes minne. Där hade hon tagit sina första skär på skridsko och badat/simmat i Skymningen.
Utsikten över sjö och hav återkom Gunvor ofta till.
När vi 1986 flyttade in på Härlidsvägen blev övervåningen en kär uppehållsplats för Gunvor med dess fönster mot söder väster och norr. Här har man utsikt över större delen av samhället, dessutom vilket var viktigare, över Grebbestadskilen, hamnen, Koskär, Vadskär samt mot Manholmen, Otterön och Musön. Även utsikten mot väster över Svinnäsbergen och Sövallsbergen och mot norr kyrktornet.
I ”allrummet” på andravåningen hade hon sitt skrivbord, sin radio med skivspelare samt telefon och även TV. Och inte att förglömma sina musikskivor.
Från denna plats följde hon årets växlingar. Och noterade dem i minnet.
Så länge hon orkade var handarbeten, såsom sömnad, stickning, vävning, virkning och knyppling samt även tapesseriarbeten såsom omklädning av möbler kära sysselsättningar, när det blev en stund över från alla hennes övriga engagemang.
I ”allrummet” hade hon spinnrock, garnvinda och knyppeldyna och en större spånkorg för mindre arbeten samt tidvis en mindre vävstol.
Vid ett tillfälle 2011 sökte jag ett skrivblock och hittade ett i Gunvors skrivbord, i vilket det fanns en text. Handstilen var Gunvors. Texten var ”Havet”.
Georg Ljungström
* Ebba Lindqvist, Grebbestads stora poet, skrev bl.a. dikten Den som är född vid havet.
1.
Havet fryser,
Fukten stiger ångar
dimman höjer sig
formar sig som
mjuka toppar
stiger sakta mot
himlen liksom våra
böner, faller sakta
mot jorden likt små
små glittrande diamanter.
Kylans bönesvar.
2.
Havet ligger
vitt, blankt, stilla,
öarnas kontur
skuggas i isen,
sakta kläs stenarna
vid stranden i
vinterdräkt, solen
glittrar, ute i viken
dansar dimman
en lätt slöjdans.
Allt är stilla.
3.
Solen lyser över havet,
sprider sitt guld,
isen är blå,
blå i skimrande turkos
blå som vinterns himmel.
4.
Solen stiger, isen guldfärgas,
skarpt gulvitt bländande
kallt isrosorna värms,
för att frysas på nytt.
Luften är kall.
5.
Solen sjunker, rosa,
blått, orange lik musslan i sitt hölje
allt tonar över i vitt
kölden lägger sig
Havet frys.
6.
Månen lyser över havet
havet är vitt, fruset
himlen är djupblå
stjärnorna tindrar
öarnas kontur smälter
in i mörkret
kylan håller havet i sitt grepp.
7.
Havet ligger
bundet av isen,
Molnen stiger över horisonten
Regnet kommer
allt blir ett rått töcken.
8.
Havet löser sig.
Dimman kommer,
mjölkvit sveper
den havet, allt
blir ett töcken,
konturlöst.
9.
Vinden kommer
Dimman lättar.
Solen bryter,
färgar dimman
djupaste blålila
med gyllne kanter.
Solen speglar sig
i dimman
sänker sig bak horisonten.
Likt ett gyllne klot
ligger den kvar i
dimmorna.
10.
Stormen kommer
Havet höjer sig.
Den första vindkåren
likt ett spjut skär den
över havet.
Havet böjer sig,
vågorna piskas av
vinden.
Blågröna vågor
med en krans
av vitt skum,
höjer, sänker sig.
Vinden viner
Havet brusar.
Gunvor Ljungström
Kulturföreningen Gamla Grebbestad - e-post: info@gamlagrebbestad.se - bg 5551-6454 - Swish 123 53 508 22
Copyright © All Rights Reserved