Maken Birger

Intervju med Agnes Carlsson ("Barnmorskan")

från en bandinspelning 1972, renskriven av dottersonen Anders Sjöberg 2015.

Intervju med Agnes Johanna Carlsson (Molle), född Christiansson (1880-1973), i intervjun kallad M.


Smeknamnet Molle kom till pga att ett barnbarn, Ylva, som barn hade svårt att lära sig säga mormor, utan sade Molle istället. Så fick hon alltid heta Molle i familjen.


Intervjun utfördes på hösten 1972 av barnbarnen Eva Olkiewicz, i intervjun kallad E, och Anders Sjöberg, i intervjun kallad A, Stockholm, på Danvikshem, Nacka. Utskriften är gjord av Anders Sjöberg i maj 2015. Man får vara uppmärksam på att intervjun gjordes ca fyra månader före Molles bortgång.

Maken Birger (1875-1947)


M: När träffade du morfar sedan? Träffade du honom i Grebbestad? 

M: Ja, det är klart jag gjorde. Och då hade jag varit ifrån Grebbestad. 


E: Du hade ju kunnat träffa någon annan på Fläskö eller något. 

M: Nej. 


E: Hur träffades ni då?

M: Vi träffades där på en fest. 


E: Blev det kärlek vid första ögonkastet?

M: Ja, det vet jag inte heller om det blev. Det kan jag inte säga. Vi började att gå och … och till slut så blev det som det blev. 


E: Friade morfar eller blev det bara så som det blir när man har känt varandra länge?

M: Ja, det blev bara så. 


E: Hur länge gick ni och drog med varandra innan…

M: Ett par år väl. 


E: Vad gjorde morfar på den tiden? Var han hemma då?

M: Han var fotograf. Och jag kan inte begripa varför han slutade med det. 


Birger Carlsson, (1875-1947).

E: Ville du att han skulle fortsätta med det?

M: Ja, det var inte fråga om det, han bara slutade. Kom och talade om att han hade slutat. 


E: Hade han en ateljé då eller? 

M: Ja. Den som låg intill Julins hus, där som Greta Olsson bor. Bodde. Det var ateljén. 


E: Det var väldigt nytt på den tiden. Fotograferingen. 

M: Ja, det var det. Det var en som hette Häger som … en annan hade också varit där förut. 


E: Vad gjorde morfar sedan då? När han hade slutat med fotograferingen? 

M: Då snickrade han. 


E: Var då? 

M: I Grebbestad förstås. 


E: Jo, men hos vem. Slog han sig ihop med någon.

M: Nere på verkstaden med sin bror Teodor. 


E: Så de drev det där ihop?

M: Ja. 


E: Hur länge höll morfar på med det sedan då? Han gick ju till sjöss så småningom. 

M: Jag kommer inte ihåg hur länge det var eller när det var. 


A: Han hade andra aktiviteter också, han hade minkar.

M: Jo, det var sista tiden det. Då hade han minkfarm. 


A: Bar den sig någonting?

M: Ja, det tror jag allt att den gjorde. 


A: Hade han mycket mink?

M: Nej. Inte så där stor farm. Jag kan inte komma ihåg hur många det var. 


A: Och så var han ju hamnkapten också.

M: Ja, det var han. 


E: Hur många år då? Det kommer du inte ihåg riktigt.

M: Nej, det kommer jag inte ihåg. 


A: Vilken linje seglade morfar med?

M: SAL, Svenska Amerikalinjen. 


A: På vilka länder gick han? Var det på …

M: Åh, han gick på Stockholm - New York förstås. Men sedan på sommaren så gick han på sommartur. Men jag kan inte tala om vilka turer det var.


A: Men han var ju i Sydamerika vet jag, för han hade saker med sig från Rio. 

M: Jadå, han var i Sydamerika, han var på många ställen. 


A: Afrika. 

M: Jadå, han har varit i Ryssland och han har varit överallt. 


A: Vad hade han för befattning på båten? Var han styrman eller? 

M: Nej då. Det var han inte. Han var i förrådet. Andre förrådsman. 


A: Jaha. 

E: Stannade han aldrig till någon tid i något av de här länderna? 

M: Nej. 


A: Skickade han hem saker? 

M: Ja, det gjorde han allt. 


E: Vad då till exempel? 

M: Mamma har ett par trävaser utav någon slags slags fin fura som hon har fått. Och Inez fick en lampa.


A: Kistor och sådant där. 

M: Kistorna ja, de kinesiska kistorna ja. Det fick vi var sin, Inez och Berit och jag. 


E: Kom han inte hem en gång med några pälsar?

M: Jo, det gjorde han. Det var när han var i Ryssland. Då köpte han pälsar åt oss allihop. 


A: Jag har hört om den där historien när han kom hem mitt i sommaren och smugglade in dem. Och han hade tagit på sig alla pälsar. 

M: Det var här i Stockholm det. 


A: Och han gick igenom tullen och såg ut som en uppstoppad tunna. 

M: Ja, det var i Stockholm det. När båten låg på redden härute på … Vad hette det? 


A: Strömmen. 

M: Strömmen. När båten låg ute på Strömmen. 


E: Hur lång tid var han borta i taget? 

M: Ja, det kommer jag inte ihåg. Jag kommer inte ihåg det. 


E: Var ni lyckliga ihop nu när du ser tillbaks på det? 

M: Som vanligt. Inget märkvärdigt och inget ovanligt. 


E: Var han snäll tycker du, jämfört med andra karlar? 

M: Åh, det var han nog. 


Agnes och Birgers hus på Tärnegatan i Grebbestad.

E: Vem bestämde hemma?

M: Ja, vi bestämde väl allihop. Åtminstone vi två. Jag gjorde vad jag ville och han gjorde vad han ville. 


E: Var det vanligt på den tiden att en kvinna bestämde ?

M: Åh, det vet jag inte om det var. Men kärringarna gick ju hemma och han for till Fjällbacka och handlade och allt som skulle handlas och köpte vad han ville och hon fick ta emot det när han kom hem. Det var inte något mer med det. 


E: Så ni hade någon slags tidig demokrati, du och morfar då? 

M: Ja, det vet jag inte. Vi bodde ju i ett samhälle, kunde gå och få vad vi ville. Det blev ju annorlunda än att bo ute på en ö. 


A: Fiskade han någonting morfar?

M: Fiskade? Nej. 


A: Aldrig?

M: Nej. Så blev han sjuk. Då fick han ont i hjärtat. Hjärtat växte och blev så stort så det fick inte plats i bröstet. Och så dog han då. 


A: Han dog väl ganska tidigt? 

M: Ja, men tänk jag kommer inte ihåg årtalet.


A: Jo, jag tror att det var 1947. 

M: Ja, det var det. 

Kulturföreningen Gamla Grebbestad - e-post: info@gamlagrebbestad.se - bg 5551-6454 - Swish 123 53 508 22

 

Copyright © All Rights Reserved