Intervju med Agnes Carlsson ("Barnmorskan")

Konfirmation och präster

E: Kan du berätta litet om din egen konfirmation och konfirmationsprästen. Du var ganska rädd för honom.

M: Ja, vi var fyra flickor som fick resa till Fjällbacka var gång vi skulle till prästen. Vi skulle till prästen sade vi då när vi skulle konfirmationsläsa, men det var ju han som fick hjälpa oss när det var sådan storm så det inte gick. Då var det någon av papporna som fick hjälpa oss.

E: Du blev visst förhörd på psalmen i kyrkan eller hur var det sedan?

M: Ja, det var ju under en lektion.

E: Ja, kan du berätta det.

M: Ja, jag kan ju berätta det att jag kunde psalmen, men det var omöjligt, men det kan ju vara så ibland att man kan det och det kommer bort. Men det var alldeles borta, jag kunde inte klara upp det. Och då sade han att då får du fara hem och så får du komma igen imorgon och kunna läsa psalmen för mig. Ifrån Fjällbacka och det var en halv mil och jag var ensam. Du vet, han var ju inte klok. Och då bad jag till Gud innerligt att det skulle bli en storm och oväder den dagen. Och tänk att det blev det. Om det var för det eller något annat, det vet jag inte, men du vet han frågade aldrig efter det igen.

E: Hur var det annars med de där husförhören? Åkte inte prästerna runt och höll husförhör förr i tiden? 

M: Jodå det gjorde de. Men det hände allt ibland att vi fick fara till Fjällbacka. Prästen blev konstig sade att till en gammal gumma att hon får inte ta nattvarden förrän hon kan svara på hanses frågor. Gå väck, sade han! Hon fick inte ta nattvarden. Gumman blev så förtvivlad så. För så gick det till kyrkan. Och så skulle ju ingen präst gjort nu. 

E: De schartauanska prästerna där var ganska stränga.

M: Ja, de var förfärliga. Du kan tänka han går därhemma, en stor lång stilig grann karl, men han är schartauan och det är hans livsåsikter och det får han ju ha för sig. Men det är synd för han drev folket från kyrkan.

E: Mmm. Kyrkan hade ju många andra funktioner också. När man hade fått barn så var det ju något speciellt man skulle göra i kyrkan. Vad var det för något? 

M: Man skulle bli kyrktagen.

E: Ja, vad innebar det? Jag har bara stött på namnet.

M: Ja, det innebär att… jag vågar inte yttra mig riktigt så, men jag vet att man skulle gå fram och falla på knä framme vid altarringen och prästen läser någonting, böner. Det står i psalmboken förresten. Och de ogifta får inte gå fram först. Och jag vet jag var i kyrkan när det var en gift och en ogift som gick fram. 

E: Hur lång tid efter förlossningen skulle man gå fram? Vet du det?

M: Ja, tre veckor eller någonting. 

E: Fick man vara tillsammans med någon man innan man hade blivit kyrktagen? 

M: Nej då.

E: Vad kunde då hända?

M: Ja, det vet jag inte… Det var inte gott att veta hur det var.

E: Kommer du ihåg någon händelse i samband med det? Det här med att … När man hade gått ut skolan så gick ju alla fram för prästen. 

M: Ja. 

E: Och skulle läsa. Var det några som inte klarade av det där? 

M: Jadå, det var flera stycken. 

E: Vad hände då? 

M: Ja, de fick gå om. Ett år till. 

E: Gick man och läste ett helt år? 

M: Nej, inte ett helt år, ifrån maj och till november. 

E: Kunde man gå ut och söka arbete utan att ha gått fram för prästen?

M: Det var en, när jag gick och läste, som han släppte fram, som han inte skulle ha gjort, sade han. Men han var rädd att han inte skulle brytt sig om det sedan. Det var ju ett dåligt alternativ. 

E: Men kunde man gå till en arbetsgivare och säga att jag har gått ut skolan men jag har inte …

M: Det tror jag säkert. För de kände prästen, ser du. 

E: Hurdan var prästen då?

M: Han var svår. Hemsk.

E: Kan du berätta om honom? 

M: Ja, det är inte mycket att berätta. Han var elak helt enkelt. 

E: Slog prästen ungarna. 

M: Åh nej, det gjorde han väl ändå inte. 

A: Höll han väldigt svåra förhör i kyrkan? 

M: Ja, väldigt svåra förhör. 

A: Så han gjorde bort dem ibland då om de inte kunde? 

M: Alldeles, alldeles.