från en bandinspelning 1972, renskriven av dottersonen Anders Sjöberg 2015.
Intervju med Agnes Johanna Carlsson (Molle), född Christiansson (1880-1973), i intervjun kallad M.
Smeknamnet Molle kom till pga att ett barnbarn, Ylva, som barn hade svårt att lära sig säga mormor, utan sade Molle istället. Så fick hon alltid heta Molle i familjen.
Intervjun utfördes på hösten 1972 av barnbarnen Eva Olkiewicz, i intervjun kallad E, och Anders Sjöberg, i intervjun kallad A, Stockholm, på Danvikshem, Nacka. Utskriften är gjord av Anders Sjöberg i maj 2015. Man får vara uppmärksam på att intervjun gjordes ca fyra månader före Molles bortgång.
E: Men sedan började du skolan. Började du på Dyngö då?
M: Det vet jag inte om vi började på Fläskö eller Dyngö.
E: Hur länge gick du där?
M: I två år.
E: Vad hade du för lärare under den tiden?
M: En gammal lärarinna som hette Lotta.
E: Hurdan var hon?
M: Elak utav mildan facit. Hon hade en tumme som hon hade en så här liten nagel på. Och när hon tog den och satte in i örat, du kan tro att det gjorde gott. Oj, oj, oj, hon var rysansvärd Lotta. Det är inte något att tala om. Hon är död hon med, kraken.
E: Var hon lika elak mot alla ungar?
M: Njae, hon var nog stygg mot allihop. Såvida hon kunde komma åt dem.
E: Gick hon aldrig hem till föräldrarna och klagade på ungarna?
M: Nej, det tror jag inte hon gjorde. Nej, stryk på fläcken. Så var det gjort.
E: Blev ni något snällare av den där behandlingen?
M: Åh nej då. Det tror jag inte vi blev.
E: Tyckte du att ni var besvärliga över huvud taget eller att hon bara var elak i sinnet?
M: Det vet jag inte.
E: Ni gick i skolan, men ni fick väl hjälpa till hemma fortfarande?
M: Naturligtvis.
E: Inkräktade det på skolgången någonting.
M: Nej, det fick det inte lov att göra. Men när jag gick och läste, då fick jag ta med hummertinorna, antingen före vi for till prästen eller efter vi kom hem igen. Mamma hade ingen annan än mig. Jag var äldst.
E: Jamen, hon hade väl både Frans och Clara och Gerda
M: Ja, Frans han fick hjälpa till. Frans, han var väl med i något annat lag. Clara … det kommer jag inte ihåg. Gerda var för liten.
Jag vet att mamma och jag hade hummertinor ihop.
E: Fick du del i den förtjänsten då?
M: Del och del. Var det något att dela det? Vi fick 10 kronor för ett tjog hummer. Och alle man skulle ha mat …
E: Mamma din jobbade på sillsalteriet, på sillfabriken.
M: Mamma? Ja, det var på vintern det.
E: Hur mycket tjänade hon där?
M: En krona om dagen.
E: Vad fick man för en krona? Vad kostade potatis? Vad kostade …?
M: Ja, sju öre kilot. Och smöret en krona, en och femtio. Och mjölken 25 öre kannan, det var nära en liter Och så där vidare, det är det jag kommer ihåg.
E: Fick du hjälpa till på fabriken?
M: Nej.
E: Fick något av barnen göra det?
M: Nej.
E: Vem gjorde vad hemma? Du fick ta del i karlsysslorna, vara ute i båten och så. Men fick Frans hjälpa till hemma i köket?
M: Nej.
E: Men det fick flickorna.
M: Ja, det fick jag allt lov att göra ...
E: Hur länge, du gick två år i skolan där? Och då bodde du hemma hela tiden? Men sedan flyttade du och bytte skola. Då var du nio år.
M: I Fjällbacka. Det har jag ju talat om
E: Men då bodde du hos faster, men du bodde inte bara hos faster?
M: Nej, jag bodde hos en som hette Josefina Wounsch. Och hon var väldigt snäll emot oss.
E: Vem var hon då?
M: Ja, hon var Josefina Wounsch. Hon hade ett hus mitt i samhället. Hon sålde svagdricka. Så de gick in där och drack svagdricka som de nu går in på Gästis och dricker öl.
A: Var hon släkt med Evert Wounsch, din gode vän?
M: Nej, jag tror inte det. Vi talade om det någon gång, men jag fick aldrig något grepp om det.
E: Kan du berätta litet om hur du bodde där. Delade du rum med någon? Delade du säng med någon?
M: Vi låg allihopa i ett rum. Två låg i sängen, Johan låg i en soffa och Alma och jag låg i en.
E: Kunde hon få in särskilt mycket pengar på att ha inackorderingar?
M: Nej då, nej då, nej då. Jag vet inte vad mamma betalade, det vet jag inte. Men istället brydde hon inte om oss det minsta. Nej, flickorna slapp att bo där. De bodde hos Josefina Wounsch, Clara och Gerda.
E: Och du?
M: Nej, jag bodde där ett år, det första året, när jag gick i skolan.
E: Och sedan flyttade du till faster. Varför fick du inte bo kvar hos Josefina? Om du trivdes…
M: Ja, ekonomin, ekonomin. Det var inte gott kan du tro. Det var inte gott.
E: Minns du någon episod från den här tiden hos Josefina?
M: Nej, det minns jag inte, ser du. Någon särskild episod. Annat än att hon var väldigt snäll emot oss. Hon var väldigt snäll, något annat minns jag inte.
E: Men sedan vet jag att du berättade att du bodde hos någon färgarkärring.
M: Men jösses, kom inte med det. Ja, där bodde jag en gång hos en som hette Ström. Nej, nej, nej nu ska du vara snäll. Hon var så snäll emot mig stackarn.
E: Ja, men jag vet att hon hade löss, så att mamma din fick avliva…
M: Ja, men nu är du ful när du säger detta. Ja, med det där långa håret hon finkammade. Oj, oj, oj. Jag tycker jag känner det än, som det sved.
E: Vad använde man för medel då?
M: Såpa.
E: Var fick man lössen då?
M: Kamraterna.
E: Hade inte mamma min också löss?
M: Berit, ja. Hon fick alltid löss. Finns det inte mer än en lus i skolan så fick Berit den. Det var märkvärdigt. Inez fick aldrig löss. Men hon bodde ju hos Lindqvist. Då var det en söndag, mamma var hemma hos oss ifrån Fläskö. Och då sade hon: Men kära barn, sade hon till mig. Du kan väl begripa att ungen har något i tröjan. Ungen har fått löss. Så gräsligt, hon kunde inte gå upp. Och jag tog av henne förstår du. Hon hade linne och så hade hon ylletröjan närmast. Åh Gud, den var full förstår du. Och hon som aldrig i sitt liv hade haft en lus. Och hon skulle ligga bredvid Berit och Berit hade löss. Men hon fick inte löss. Men hon blev ju ren och sedan blev det bra. Så det var inte så farligt.
E: Tog du panelborsten till dem också?
M: Panelborste? Nej, jag hade en finkam som var så här stor. Den var så fin, så fin. Så lössen kunde inte komma emellan.
E: Hur gammal var du sedan när du slutade skolan?
M: Jag började läsa när jag fyllde 14 år.
E: Vad gjorde du sedan när du hade gått klart i skolan och hade gått fram för prästen?
M: Ja, då var jag hemma någon tid. Och sedan så hade jag plats hos en som hette Anna Johansson i Fjällbacka. Men vem var det jag var hos mer, tro? Det kommer jag inte ihåg.
E: Vad gjorde du hos Anna Johansson?
M: Piga.
E: Hur dags fick man börja och hur dags slutade man?
M: Ja, det kommer jag inte heller ihåg. Sju på morgonen väl.
E: Och vad fick du göra som piga? Hade de djur eller?
M: Inga djur, nej, då. Koka och diska och städa och gå ut med ungarna.
E: Det var jobbigt.
M: Det kan du vara säker på. Skurgolv. Jag fick skura, vet du. Och jag fick vara med och tvätta och göra allt som fordras i ett hem. Allt fick jag göra.
E: Var de snälla mot dig?
M: Åh ja, det var de väl.
E: Fick man bli behandlad som familjemedlem eller?
M: Åh ja …
E: Var sov du någonstans?
M: I köket. På kökssoffan.
E: Det var inte mycket privatliv?
M: Det var inte mycket privatliv kan du tro
E: Vad gjorde du på söndagen sedan då?
M: Ibland fick jag fara hem på lördagen…
E: Arbetade du på söndagarna också?
M: Ja då. Ibland fick jag väl fara hem.
E: Fick du jobba då när du kom hem eller blev det litet fest när du kom?
M: Jag fick jobba litet grann.
