Logga Kulturföreningen Gamla Grebbestad
Bakgrund

Intervju med Agnes Carlsson ("Barnmorskan")

från en bandinspelning 1972.

Intervju med Agnes Johanna Carlsson (Molle), född Christiansson (1880-1973), i intervjun kallad M.


Smeknamnet Molle kom till pga att ett barnbarn, Ylva, som barn hade svårt att lära sig säga mormor, utan sade Molle istället. Så fick hon alltid heta Molle i familjen.


Intervjun utfördes på hösten 1972 av barnbarnen Eva Olkiewicz, i intervjun kallad E, och Anders Sjöberg, i intervjun kallad A, Stockholm, på Danvikshem, Nacka. Utskriften är gjord av Anders Sjöberg i maj 2015. Man får vara uppmärksam på att intervjun gjordes ca fyra månader före Molles bortgång.


Bakgrund


E: Vem var din mormor? 

M: Hon hette Agneta Andersdotter, (1818-1903), jag tror att hon var från Hamburgsund. Och där tror jag morfar också var ifrån. Han hette Jonas Andersson och var fiskare, men han drunknade. Det var en väldigt snäll man, väldigt snäll. 


E: Var bodde de någonstans?

M: Ja, de bodde på Fläskö. Så vitt jag vet. 


E: Var han fiskare den förste mannen?

M: Han var något slags skeppare. Hörde jag alltid att de sade. De var inte så intresserade då utav historia, som de är nu, se. Annars kunde jag ju vetat allting.


E: Men sedan så, hade din mamma några syskon? Hade Agneta flera barn?

M: Hon hade en som hette Beata, som bodde i Gravarne. Och så hade hon en pojk, jag tror han hette Johan. Och han var väl två år kanske. Och mormor satt, ja du kan kanske komma ihåg hur det var där på Fläskö. Husen låg ju så trångt, en kunde knappt gå emellan dem. Och mormor satt på trappsten till köksingången. Och så var det bara några steg bort till vedboden och där var det stenar. Och pojken kom bakifrån och skulle hänge sig om halsen på mamman och fick överbalansen så att han föll i stenarna och bröt nacken. Och dog meddetsamma. Det var en förfärlig sorg och svår … ja.


E: Var det redan när hon var änka det?

M: Jajamen. 


E: Hur länge var hon änka tror du? 

M: Ja, det vet jag inte hur länge hon var änka. Hon var väl inte så länge änka. Hon gifte sig sedan med Jonas. En buffel. Han var inte snäll kan du tro mot varken den ene eller den andre. Jag kommer ihåg en gång när vi var på julkalas hos moster Berna. Och mamma och vi tre barn. Och han började bli oförskämd emot mamma, men mamma försvarade sig. Och då reste han sig ifrån farstun och skulle gå bort och slå henne. Och han satt i soffan med en duns igen. Det fick jag när jag gifte mig sade han, tre ungar på nacken. Och den nacken var det nog inte mycket med, sade mamma. För vi skickades bort allihopa, vi fick inte vara hemma någon. Jag kom till Korsö, sade hon, och moster Beata kom till Gravarne. 


E: Ja, hur gamla var ungarna när de kom bort? Och vad kom de till för familjer? Vet du det?

M: Till avlägsna släktingar. 


E: Tog de emot dem mot betalning?

M: Det vågar jag inte yttra mig om. Det kan jag inte tänka mig att de fick betala.


E: Vad gjorde mormor din? Vad gjorde Agneta? 

M: Var hemmafru. 


E: Men hon fick väl sköta lite grejer fast hon var hemmafru?

M: Ja, hon skötte hus och hem. Och får och höns, de hade ingen ko. 


E: Hade man får och höns, säger du. Hade man några mer husdjur?

M: Nej.

Agneta Andersdotter (1818-1903).


E: Fick hon vara ute och dra nät och sådant?

M: Inte mormor. Det tror jag aldrig hon var med. Men morfar hade en piga. De hade en piga som alltid var med, som hette Augusta, en väldigt elak flicka. Hon var elak mot mormor också. Det tolererade han. 


E: På vad sätt var hon elak mot mormor?

M: Det kan jag då heller inte tala om. Snäsig och oförskämd. 


E: Var det tecken på god ekonomi att man hade råd att hålla sig med piga?

M: Ja.


E: Då hade de ganska mycket pengar då i alla fall?

M: Ja, inte mycket på den tiden, hundra tusen nu var fyra fem då, Det var ungefär det samma. Ja…. Och de hade tusen kronor…


E: Och de hade så pass mycket.

M: Ja. 


E: Hade de några barn också? Tillsammans …

M: Ja, det hade han. Moster Berna och moster Anna i Bergen, mamma till Agnes i Bergen.


E: Är det Jonas barn?

M: Ja, det är Jonas barn. 


E: Hade Jonas och Agneta några ihop? 

M: Ja, de hade de två. Jag tror inte att de hade mer än de två. 


E: Kommer du ihåg någonting om din farfar?

M: Nej, han var död innan jag kom till denna jorden. 


E: Har du hört talas om vem han var?

M: Ja, han var från Lindö och hette Christian Pettersson Lere. Hette han. Vänta nu. Vem var det som hette Tore Töger då. Det var ju farfar det. 


Agneta Andersdotter med sin andre man Jonas Alexandersson.

E: Nej, det var mycket tidigare det. Det var kaparn det, som hette Tore Töger. 

M: Jaså, ja då hette han Christian Pettersson Lere. Och hon var också från Lindö. Farmor… Jag kommer inte ihåg det …


E: Träffade du ingen av dem?

M: Nej. 


E: Hur många barn hade de? Hade din pappa några syskon?

M: Jadå, en som hette Karin och en som hette August, en bror, och en syster som hette Kristina (Kristin, min kommentar). Hon var så gudfruktig, så gudfruktig. Och jag skulle vara där när jag gick i skolan. Ja, du kan tro att … Så kom faster Karin där in en gång och skulle äta middag. Jag fick sitta på soffan, jag fick inte sitta vid bordet där de andra åt. Och det var en gudfruktig kvinna, en mycket gudfruktig kvinna. Och vi var så rädda för henne, vi tyckte så illa om henne. Och jag var på hennes begravning och då sade prästen, kyrkoherde Berg i Kville. Han jordfäste henne för de var så goda vänner. Han sade så här: Jag minns denna ståtliga, vackra kvinna, som var så grann och ståtlig. Hur skulle då inte hennes själ vara, sade han. Ja, du skulle bara ha varit med, tänkte jag då. På den tiden. Det vågade jag ju inte säga, nej. Åjamej. Och Clara och Gerda (Molles systrar) de bodde hos en som hette Josefina Wounsch när de gick i skolan. Men de var tvungna att gå dit, till Kristin en dag i veckan och hälsa på. När det var gjort så dansade de ut … så glada var de, att de kunde gå. 


E: Men du bodde hos denna kvinna? 

M: Mmm.


E: Hur länge bodde du där då? 

M: Under skolan? 


E: Var det i Fjällbacka det?

M: Ja. Jag kan inte komma ihåg om det var … eller. Hon brydde sig aldrig om antingen jag läste på läxan eller kunde. Det har inte varit så mycket som faster Kristin har gjort. 


E: Bodde hon ensam där?

M: Nej då. Med man och barn. Hon hade två barn, en som hette Johan, och så Alva.