Pilen - samhällets prakt och prydnad

Pilen – samhällets prakt och prydnad

Av Björn Rydström

Jag förstod vad klockan var slagen när Erik Heder dök upp. Han hade anlitats av kommunens Tekniska förvaltning för att avgöra om det var dags att fälla mig, samhällets ståtliga pil-träd som stått här i korsningen av Övre Långgatan, Lydén-backen, Pilgatan och Storgatan i över 100 år.

-Murket, murket, murket, hörde jag Erik muttra efter att han borrat och granskat borrkärnorna. Erik, som arbetade för Skogssällskapet, packade ihop och försvann.

 

Upprinnelsen till kommunens intresse för mig sommaren 1994 var att jag tappat några präktiga grenar.

”Det är endast en slump att inte t.ex bilar skadats,” skrev Tekniska förvaltningen till Grebbestads samhällsförening.

Förvaltningen var oroad för att den skulle hållas ansvarig om något hände. Lösningen som man såg det var att ta till motorsågen och därefter plantera ett ersättningsträd.

Förslaget mottogs med bestörtning. Fälla mig? Samhällsföreningen varnade för att det skulle leda till pro-tester. Man påpekade att jag, samhällets prakt och prydnad, avmålad och avfotograferad ”i generationer varit en del av människornas tillvaro.”

 

”I trädet har barnen lekt,” skrev samhällsföreningens ord-förande Valde Lundh.

”Vid trädet har ungdomar stämt träff. På bänken har äldre suttit en stund. Kanske har de funderat på tider som flytt, kanske på ett möte just här. Många höst- och vinterstormar har blåst genom trädets grenverk.”

 

Men samhällsföreningen medgav att jag började komma till åren. Man enades om att en oberoende expert skulle fastställa hur illa det var ställt med mig. När Erik Heders utlåtande kom var det långtifrån uppmuntrande. Han konstaterade att rötan hade drabbat 95 procent av mig. Han varnade för att jag snart skulle kunna blåsa omkull. Samhällsföreningen gav upp. Man höll med Tekniska förvaltningen att det vore bäst om jag fälldes.

Förslaget utlöste ett ramaskri.

”Vi protesterar mot detta och ber er undersöka alla möjlig-heter att bevara detta vårdträd. Enligt vår uppfattning är denna pil en del av Grebbestads liv och bör vårdas. Om nedfallande grenar utgör problemet kan Pilen tuktas och eventuellt kan parkeringsplatserna (under pilen) begränsas.

Vi vill att Pilen skall vara kvar och protesterar mot beslutet att fälla denna.”

 

Undertecknare av brevet till Tekniska förvaltningen i januari 1995 var Everth och Viola Eliasson, Göran och Gunilla Olofsson, Elin Andersson, Lars och Ingegerd Fagerberg, Lars och Hillevi Allerstam, Olle och Mariann Barrefors samt Elsa Bock. Med andra ord, flera av mina nära grannar.

 

Men förvaltningen vidhöll sin ståndpunkt. Jag skulle fällas. Everth och Viola Eliasson vände sig till Länstyrelsen och be-gärde prövning. Man fick ett kort svar. Länstyrelsen överlät till Tekniska förvaltningen att besluta. Strax därefter anlände kommunens Kenth Bernhardsson med motorsåg och en med-hjälpare.

Gav trygghet

Det tog en dag att fälla mig. Jag styckades upp och lastades i en stor container. Min roll som mötesplats, klätterträd och sam-hällets prydnad för generationer av grebbestadsbor var över.

 

I containern på väg till tippen tänkte jag på alla förändringar som skett under årens lopp. Kockebackarna är inte längre en avstjälpningsplats för hushållsavfall. Storgatan och Östra Långgatan inte längre åker- eller betesmark. Många hus ägs nu av utsocknes, åtskilliga från Norge.

Men för de som växt upp här, eller bott här länge, förblev attityden till mig densamma. Jag var deras ”Pileträ” som gav en trygg känsla av kontinuitet, oavsett hur samhället eller världen förändrades.

Hur gammal?

- Det fanns ingen möjlighet att räkna årsringarna på grund av den utbredda rötan, säger Kenth Bernhardsson som nu-mera är kommunens parkchef. Trädet var genomruttet och nästan ihåligt.

Inte heller bilder på pilen som studerats av några Sveriges främsta trädexperter ger ett klart besked. Men i kombination med en vittnesuppgift från Bo Tretoms morfar Leonard Hansson, född 1871, kan en ungefärlig åldersbestämning göras.

-Morfar berättade för mig att pilen var liten i slutet av 1800-talet, säger Bo.

- Den vittnesuppgiften ger en ganska rimlig indikation på trädets ålder, anser departementssekreterare Börje Alriksson på Naturvårdsverket. Pilsläktet har en kraftig tillväxt i ung-plantstadiet vilket innebär att ett träd som beskrivs som litet i slutet av 1800-talet inte är äldre än maximalt 10 år när observationen görs.

Det innebär att om Leonard kom ihåg Pilen som "liten" omkring 1890, kan trädet ha planterats cirka 1880. Mora Aronsson, koordinator på ArtData-banken på Sveriges Lantbruksuniversitet i Ultuna håller med.

När pilen sågades ned våren 1995 var den därför inte flera hundra år gammal som ofta antogs utan omkring 115.

Börje Alriksson säger att pilar har en relativt kraftig tillväxt under hela sitt livsspann och att det är troligt att en pil på 110 -120 år har de dimensioner som framkommer av bilderna.

 

-Hur snabbt en pil växer beror på jordmån och klimat påpekar Mora Aronsson. Pilar som växer i kärvare förhållanden gror långsammare och har möjlighet att bli äldre innan de drabbas av sjukdomar.

-Pilen på bilderna är inte särskild stor jämfört med en del giganter som jag sett och dessa har varit planterade för 50-60 år sedan.

Överlever pil nummer tre?

Dagens pil har klarat de första åren, men omsluten som den är av knott och asfalt är betingelserna knappast idealiska. Förhoppningen är att den kommer att överleva och utvecklas till en värdig efterföljare till det ursprungliga ”pileträ´t” som hade en sådan central ställning i samhället; ett vårdträd som alla var stolta över och hade en känslomässig relation till.

Självklar mötesplats för generationer

-Har Du hört att isen lagt sig på bryggeridammen? Ska vi springa hem efter skridskorna?

-Var ska vi mötas?

-Vid Pileträ´t så klart!

Apropå Pilens omfattande röta som Erik Heder fann vid prov-borrningarna och som Kenth Bernhardsson kunde bekräfta efter fällningen säger Börje Alriksson:

-Att en pil drabbas av röta är rimligt. Pilsläktet lagrar inte in svamphämmande ämnen i kärnveden i samma utsträckning som t.ex ek. Därför bli de inte lika gamla.

Misslyckad nyplantering

Tekniska förvaltningern höll sitt löfte och planterade snabbt en ny pil. Men i juli 2012 var det dags igen för motorsågen.

-Den hade planterats i samma hål som den gamla pilen och tog sig aldrig riktigt bra, säger Kenth Bernhardsson.

Till det kom att flera pilar i samhället, enligt Tekniska förvaltningen, hade drabbats av någon sjukdom.

-Jag minns att en större del av bladverket var brunt och torrt, säger Birgit Greby. Pilen såg ut att vara angripen av sjukdom eller av någon skadeinsekt.

Men hon utesluter inte att trädets dåliga kondition kunde ha berott på torka.

-Runt pilen hade man lagt knott samt byggt en bänk som gick runt stammen. Möjligen fick den inte tillräckligt med vatten. Varför tog man inte bort knott och bänk och avvaktade till sommaren därpå innan man beslutade fälla det 17 år gammalt trädet?

Kulturföreningen Gamla Grebbestad - e-post: info@gamlagrebbestad.se - bg 5551-6454

Copyright © All Rights Reserved