På inköpspromenad med Annie Lätt

En inköpspromenad strax före jul

av Annie Lätt på Pinnö

med inledning av Birgit Greby

Inledning

Annie Lätt föddes 1916 och dog 1990. Annie hade fyra syskon, Birgit född 1918,

Evert född 1921, Hildur född 1924, och Bertil född 1928.

 

Hon bodde under åren 1936 till 1945 i Stockholm där hon arbetade i familjen

Mattssons hushåll. 1950 dog Annies pappa och hon fortsatte att bo tillsammans

med sin mamma.

 

Kvinnorna fick skaffa sig sin försörjning genom bl.a fiske. Under hummerfisket rodde

kvinnorna ut varje dag för att dra sina 75 tinor. Så småningom träffade Annie

Gustav Lätt från Orust, paret gifte sig och fortsatte sina liv på Pinnö.

 

Annie Lätt, f Eliasson, levde i stort sett hela sitt liv på Pinnö i Grebbestads skärgård.

Hon kom att skriva många kåserier, betraktelser och dikter vilka också publicerades

i olika tidningar. Annie Lätt har i sina texter skildrat livet på Pinnö i såväl då - som nutid.

 

Annie Lätt, född 1916
Torget med hästar, början av 1900-talet.

Annie berättar:

I tankarna förflyttar jag mig till min barndomstid och minns en köprunda med far en julvecka på 20-talet.

 

Ett samhälle med en helt annan atmosfär än nu. Gatorna var smalare än nu, en rak och slät trottoar vid sidan, och härliga vattenpussar i groparna, fina spår av hästarnas lyckospår i mitten.

 

Hummern var såld, pengarna delade, och jag hade fått följa med pappa i den lilla vita roddsnäckan, som hette Saga. Det blåste en snål ostlig vind, så pappa rodde. De stora tvåtummade hårvantarna rörde sig taktfast upp och ner för varje årtag.

 

Jag satt påbyltad i aktern. När vi kommit halvvägs började pappa fråga, om jag frös. Då vi närmade sig bryggorna, var jag stel i fötterna trots kängor och galoscher med yllesulor i.

Bryggan var hög och svår att komma upp på från den låga snäckan. Men det gick, och nu skulle det spännande börja. På torget stod hästar och mumsade hö ur sina säckar, medan bonden gjorde uppköp.

Första affären vi gick in i var Allida Olssons diversehandel. Den fanns i samma lokal som Albinssons nu finns. Den lilla klockan över dörren pinglade, och mot oss slog värme och härliga dofter. Vi var frusna efter en timmes färd på sjön.

 

”Å, god dag, Eliasson!” hälsade den snälla damen bakom disken. ”Har du fått följa med i dag!” sa hon åt mig. ”Varsegod, en bit marmelad smakar väl gott!” Jag neg det finaste jag kunde. Så lämnade pappa sin långa nota, som mamma skrivit. Vi sa adjö på en stund och gick vidare till Asplunds brödbutik en bit uppför backen. Där hängde en gyllene kringla över dörren, så det var inte svårt att hitta rätt. Där fanns allt gott som tänkas kan. Pappa köpte kanelstänger, en stor vetekrans med suckat och russin i och rulltårta med rosa kant runtom, ”världens godaste”, och småkakor av flera slag. Vi sa adjö, önskade God Jul och fortsatte till nästa affär.

Nedre Långgatan, tidigt 1900-tal.

Det var Albert Pålssons skeppshandel, som låg där Ingrid Mattsson nu bor och har affär. ”God dag Edvin, är du iland och dottern med dig”, sa farbrorn innanför disken. Pappa skulle ha en bunt egyptiskt vadgarn till hummertinneklädslar, som skulle bindas under vintern. Mina blickar vandrade runt och stannade uppe under taket, där en låda med granna bollar hängde. En av dem var röd med breda silverränder. Den föll i min smak, men den blev aldrig min! När affären var klar, gick vi ut på gatan för att fortsätta vår inköpsrond.

 

Nu var målet Stangs köttaffär. Den låg på västsidan gatan då. ”God dag, god dag!” hördes en trevlig röst innanför disken. Det var tant Hulda. ”Vad skall det vara idag?” Där fanns kött och grönsaker av många slag. Jag minns, hur tant Hulda drog ett stort hjul runt, runt. Det var inte fråga om el då.

 

Från Stangs gick vi över gatan till Åhlunds skoaffär. Där hälsade en farbror, som lyfte på mössan. Pappa skulle ha nya galoscher, som alla hade på den tiden.

 

Sedan fortsatte vi till Brobergs brödaffär. Där köpte jag sockerfigurer av alla färger och modeller med vackra märken på. Dem skulle vi hänga i julgranen. Röda sockerhummrar fanns det också och vita gubbar och gummor, som var dekorerade med karamellfärg i rött och grönt. Våra påsar fick stå kvar, tills vi skulle komma tillbaka igen.

 

Nu var vi lastade med paket. Vi gick förbi Grebys köttaffär med ett stiligt grishuvud i skyltfönstret, Svanstedts skrädderi, Theodor Karlssons slöjdaffär och Kooperativa, som brann ner till grunden en augustinatt 1929. Nu skulle målet för mina inköp randas!

 

Vi gick över en spång. Under den forsade bäcken så muntert och framför oss var ett högt skyltfönster med vackra gardiner och tyger. ”Pling, pling, sa klockan över dörren, och vi steg in.

 

Mycket folk trängdes där inne för att se på allt vackert. ”, men se god dag! ” sa en röst som vi väl kände. Det var en ”Pinnö-flicka. Vi fick gå innanför affären, där allt var ordnat så fint för julen. Det var hos Lotten Andersson som vi var nu.

 

Jag köpte en liten sak till var och en där hemma, och så skulle jag själv ha ett nytt hårband. En låda kom fram med de allra finaste sidenband. Jag valde ett ljusblått till min nya klänning i samma färg. Till den hade mamma varit här och köpt tyg för en tid sedan och sytt åt mig

Lotten Anderssons manufakturaffär

När vi var färdiga, styrde vi stegen till Vikströms bosättningsaffär. Även här ringde det en klocka, en skarp signal denna gång. Vi steg in och väntade en stund. Så öppnades dörren och en tant sa ”Goddag, goddag, är det Pinnö-bor som kommer. ” Vi skulle ha kaffekoppar och fick välja en stund bland alla vackra färger och former. Silduk och lampglas skulle vi inte glömma. När allt var packat, omsorgsfullt och väl, tackade vi för oss och steg ut på gatan.

 

Nu tog vi vägen till Kristianssons brödbutik och köpte gräddkyssar, goda karameller att ha i julgranskonfekten till julgranen.

Wikströms blek- och plåtslageri. I andra änden av huset låg bosättningsaffären.
Viktoria Johansson
Göteborgs bank och bokhandeln

Vi gick nu uppåt Gisslerödsbacken och kom till bokhandeln, som låg i Lindqvists hus. Där hälsade tant Viktoria oss välkomna. I affären fanns massor av böcker och annat smått och gott. Jag köpte silkepapper i olika färger, och pappa köpte Allers som alltid.

 

Jag såg med beundrande blickar på ”Sagoprinsen” och ”Sagoprinsessan”, ”Julbocken” andra barnböcker. Men mamma hade köpt julböcker åt oss, det visste jag, så i deras värld skulle jag sjunka djupt hemma vid julgranen, när klapparna öppnats!

 

Sista anhalten för oss i denna riktning var posten. Den låg i det så kallade Thorénhuset uppe i backen. Där hade vi postfack, som vi låste upp, och där fanns post till hela ön.

 

En postanvisning skrev pappa på, också fick vi ut en låda från Åhlén och Holm. Den var spännande!

 

Innanför disken fanns två snälla flickor, som vi kände väl och som sedan under många år var våra vänliga postfröknar, både under min barndoms- och ungdomstid.

Nu hade vi mycket att bära, men pappa måste in till Thorwalds järnaffär. Klockan pinglade, och vi steg in till en farbror med vackert skägg. ”Goddag, Edvin!” sa han, ”vad får det lov att vara i dag?” ”Tinnespik ”, sa pappa. ”Jag får nog ta ett par tusen . med en gång. Det går åt under vintern”. Utanför affären fanns julgranar, men det

hade pappa redan förra gången han var här. ”Adjö, och God Jul!”, sa pappa, och vi vandrade utför backen igen.

Gisslerödsbacken och Thorwalds järnaffär
Karl Nilssons  speceriaffär

Till kemikalieaffären skulle vi nu och köpa Barnängens marinsalva och bomull. Återigen en trevlig herre innanför disken. John Johansson hette han.

 

Affären var där Jolins sportaffär finns nu. Pappa hälsade och pratade om väder och vind som vanligt. Vi gjorde våra uppköp, sade adjö och fortsatte vår runda.

 

En spännande trappa, där man gick upp på ena sidan och ned på den andra fanns i vår väg. Trappan ledde till Karl Nilssons affär. Nilsson var en trevlig man, som sålde specerier.

Men nu började det lida mot kväll, och vi skulle ha med allt vi handlat. Jag måste upp till Palles sybehörs- och garnaffär ovanför Asplunds. Där köpte jag några dockor vackert garn, några kort, och några granna bokmärken av den snälla tant Anna.

 

När det var gjort satte jag fart ut för backen, några bilar behövde man inte vara rädd för på den tiden. Pappa hade ”lästat” ned alla varorna i snäckan. Det var bara jag kvar, som måste nedi djupet! Det hisnade i magen, och så var jag nere. Pappa satte upp smackan, redde till i lovart sida, och det bar av hemåt.

 

Med alla mina hemligheter väl packade och snöflingorna dalande gick sista delen av vår inköpsresa över vattnet mot Pinnö.

 

Många butiker som Annie hänvisar till är numera nedlagda eller förändrade.

 

Alida Olssons diverseaffär - f.d. Albinssons frukt och grönt - Restaurang Skafferiet

Asplunds brödbutik - f.d. Inzide

Albert Pålssons skeppshandel - f.d. Ingrid Mattssons kortvarubutik - granne med Restaurang Telegrafen

Åhlunds skoaffär - Stiltje

Grebys köttaffär - Frisyrhörnan

Lotten Anderssons manufaktur - privatbostad/loppis

Vikströms bosättningsaffär - Riccius antik

Bokhandeln (vid Kap Horn) - privatbostad

Thorwalds järnaffär - riven

Kemikalieaffären - tom butikslokal

 

Red. anm.

Kulturföreningen Gamla Grebbestad - e-post: info@gamlagrebbestad.se - bg 5551-6454

Copyright © All Rights Reserved