Ivar Lind, dokumentärfotograf

Ivar Lind, dokumentärfotograf

Av Björn Rydström

Namnet ”Dr X” hade han fått efter en populär fiktiv figur i Hemmets Journal som givit råd i allt från lövsågning till hur man bygger modellflygplan i balsaträd. Tidningens ”Dr X” var ett praktiskt snille.

 

Så var Grebbestads dito. Oavsett vilket problem Ivar ställdes inför var standardsvaret ”Det här ska vi fixa.” Hans yrkes-skicklighet som glasmästare, tavelinramare, snickare, möbel-restauratör och slöjdlärare gjorde att doktorn på Övre Långgatan inte hade många lediga stunder. På äldre dagar var han dessutom fastighetsskötare och vikarierade som brev-bärare.

Plåtade vardagen

Men det är som samhällets eminente dokumentärfotograf som Ivar förtjänar en präktig medalj. Eller varför inte ett postumt kulturpris från kommunen? Hans 1400 bilder är det domine-rande bidraget till Kulturföreningen Gamla Grebbestads foto-arkiv. En ovärderlig fotoskatt som skildrar samhällets vardags-liv från 1940-talet tills Ivar gick bort nästan 60 år senare. Hittills, hösten 2017, har man katalogiserat omkring 700.

- De flesta är svart-vita, men han tog också färgbilder. De sistnämnda har gulnat, men med modern teknik hoppas vi kunna återställa färgkvalitén, säger Lilian Heijel som ingår i den grupp som skannar och registrerar bilderna så att de blir sökbara.

 

Men att identifiera personer, miljöer och när bilderna var tagna är inte enkelt. En del är daterade, andra enbart ”okt-47” eller något liknande. Ofta finns ingen uppgift alls.

- Ibland har han uppgivit för– och efternamn, ofta slarvigt skrivet. Ibland bara en initial för förnamn och fullständigt efternamn, ofta ingenting. Kanske en ort, t.ex Sannäs.

En del av Ivars bilder finns redan publicerade i bildgalleriet på Kulturföreningens hemsida, flertalet under rubriken ”Mellan Himmel och jord.” Få tycks arrangerade. Komposition och bildskärpa är ofta utmärkt. En prestation i sig eftersom många måste ha tagits med en enkel låkamera, typ Kodak Brownie. Flera är från Badortens Dag. Karnevalståget var ett favoritmotiv.

- Och på mängder av bilderna figurerar unga, vackra kvinnor, ofta utsocknes, säger Lilian Heijel. Ivar gifte sig sent, men kvinnotycke tycks han ha haft.

Ivar Lind i yngre år.

Ivar i yngre år i sin verkstad. Arbetsutrymmet var begränsat eftersom verkstaden också var hans butik där hans sålde filmrullar, ramar och färg i tub.

Skyltfönster

Fönstret i Ivars verkstad var också hans skyltfönster. Där kan man se att han sålde ILFORD film

Vem var då ”DR X”?

Föräldrarna var Sivert och Anna Lind som utöver Ivar hade en yngre son, Bertil. Sivert var grovarbetare och Anna sömmerska. Ivar kom till världen 1916 och bodde med föräldrarna intill landfiskalskontoret till deras bortgång 1953 respektive 1966.

 

Ivars bror Bertil lämnade samhället och bosatte sig i Uddevalla efter att ha varit lärling hos ”märrskräddaren,” sadelmakare Bertil Johansson.

 

Efter föräldrarnas bortgång byggde Ivar en verkstad på baksidan av huset.

Renlevnadsman

Ivar var nykterist och icke rökare. Sågs aldrig på Gästis. Däremot regelbundet på de föreläsningar som IOGT och Folkhögskolan arrangerade var 14:e dag fram till slutet av 1950-talet.

- Dit kom storheter som upptäcksresanden Sten Bergman, säger Bertil Oskarsson som var bagare hos Asplund. Men också skådespelare som uppförde sketcher.

 

Om Ivar varit elev på Folkhögskolan är oklart. Bertil Oskarsson tror att han möjligen gått någon kurs i slöjd där hos Theodor ”Träkalle” Carlsson som också drev heminredningsbutik på Nedre Långgatan.

Inbiten ungkarl

Ivar var tveklöst en av samhällets mest eftertraktade ung-karlar. Som sådan höll han ut till 1970 då han gifte sig med Asta Karlsson, jordbrukardotter från Hedekas. Han var 54, hon var sju år yngre.

 

Bertil Oskarsson kommer ihåg Ivars fru.

- Asta kompletterade Ivar väl. Bjöd alltid på kaffe när man hade ärenden till hans verkstad. Pratsam och trevlig.

Färden tog ett abrupt slut utanför Severins Herr- och Damekipering.

Torvald Joelssons beslut att lasta ”e par lödder till” innan lastbilen lämnade lådfabriken i Kämpersvik var inte ett av hans bästa.

- Torvalds lass blir högre och högre. Snart kapsejsar han, var Per och Pål i Andelsfisks kommentar när Torvald med sin svajande last körde förbi på väg till Strömstad.

- Det kan bara sluta på ett sätt, sa en förskräckt Magda Stang som kvickt korsade gatan till sitt charkuteri när hon såg Torvald passera Ljungbergs Foto och Sigvards Herr- och Damfrisering.

Andra himlade med ögonen när de såg ekipagets vådliga färd förbi Gästis, Brobergs bageri och Henry Olssons elaffär.

- Kalla på ”Dr X,” det här måste förevigas sa Alex och Frank Zackrisson med en mun när de från sin vattenfabrik såg fisk-lådorna flyga av Torvalds lastbil som nu var stillastående.

Men ”Dr X” var redan på väg i sin blå overall, bruna basker och med kameran slängd över axeln.

- Märkligt att Ivar alltid vet när något händer, sa samhälls-borna. Han måste ha ett sjätte sinne.

Ivar Lind på äldre dagar.

Ivar på äldre dagar med fyra nyklädda stolar för Birgit och Sverker Greby. Ivars verkstad var nu i liten byggnad bakom boningshuset med bättre utrymme. Bild: Sverker Greby.

 

Fotograferade som hobby

Ivars flitiga fotograferande var inte drivet av kommersiella motiv. Behövde någon en bild vände man sig till Henry Berg och senare till Olof Ljungberg. Men han sålde ILFORD film från sin verkstad i boningshuset och tog emot filmrullar för framkallning.

 

Något mörkrum tycks han inte ha haft eftersom de flesta bilder är av standardformatet 6x8 cm. Hade han framkallat själv hade han sannolikt haft fotopapper av mer än en storlek.

 

En del bilder ställde han ut i ett litet glasat skåp vid staketet.

Utöver film och ramar sålde Ivar färg i tub till samhällets konstnärer. Einar Frånberg var en av hans stadiga kunder. Han hyrde också ut cyklar.

Skyltskåp

Få personer passerade Ivars hus utan att först ta en titt på de nytagna bilder som han ställde ut i sitt glasade skåp.

Men Ivar och Asta var inte aktiva i samhällets sociala liv. De höll sig för sig själva och levde ett tämligen tillbakadraget liv.

Anspråkslös attityd

En intressant fråga är om Ivar såg sina bilder som lokalhistoriska dokument. Ämnade han donera dem till någon förening i samhället eller möjligen till kommunens arkiv?

Inget tyder på att så var fallet.

De kom till Kulturföreningen Gamla Grebbestad av en slump. Efter Ivars borgång skänkte Asta Lind hans fotoalbum till grannen Alma Berg som i sin tur gav dem till föreningen. Möjligen var han alltför blygsam för att tro att bilderna hade något värde.

Kunde lösa allt

Ivar yrkesskicklighet och flitiga ”plåtande” är vad många kommer ihåg, men också hans okonventionella tekniska lösningar. Bo Engdahl ger ett exempel som hans bror Bertil berättat för honom.

- När Severin Carlsson skulle sätta in större skyltfönster hade Ivar fått glasrutorna levererade till sin verkstad. Frågan var hur han skulle kunna transportera dem till Severins affär. Inget problem. Ivar vred om styret på sin cykel och placerade först den ena rutan på pedalen för transport till Nedre Långgatan, sedan den andra och så vidare – och det var stora rutor.

 

Trampcykel i all ära, men det är motorcyklar som Ivar förknippas med. Han hade flera under årens lopp. Ofta mer än en på samma gång. Men favoritfordonet tycks ha varit hans Heinkel Trojan som han också använde för transport av fönster och virke. En ovanlig användning av en liten trehjulig bil.

Uppskattad lärare

När Ivar i början av 1950-talet började som slöjdlärare på Folkskolan sågs det med allmänt gillande.

- Nu behöver ungarna inte längre sitta och sandpappra en träbit till den blir tunn, sa föräldrarna.

Det var korrekt. Det dröjde inte länge förrän julstakar, lampetter och t.o.m golvlampor började ta form under Ivars vänliga handledning. Slöjdsalen blev plötsligt spännande att gå till.

Alltid artig

Ivars uttryck ”Det ska vi fixa ” var ett av hans mest använda . Men han hade också ett annat säger Nils-Börje Persson som kom till Grebbestad 1931 då hans pappa Sten blev föreståndare för Kooperativa.

- Efter att ha fotograferat någon sa han alltid ”Tack för bild.” Det uttrycket använder vi fortfarande i vår familj.

 

Ivar gick bort i december 1997, 81 år gammal. Bo Tretom var officiant i Grebbestads kyrka och inledde med orden ”Det här ska vi fixa Ivar.”

 

Asta Lind återvände efter Ivars bortgång till Hedekas. Hon avled tio år senare.

Kulturföreningen Gamla Grebbestad - e-post: info@gamlagrebbestad.se - bg 5551-6454

Copyright © All Rights Reserved