av Björn Rydström
Det är liv och rörelse utanför Asplunds bageri.
Klockan är kvart över sju på morgonen och Stina Hansson, Karin Larsson, Rut Kjellström och Mina Hellman är på väg nedför backen. Som många andra skyndar de mot Konserven för att rensa och lägga in sill.
En tordönsröst från Lydénska huset får dem att haja till.
- Elin! kallar major Lydén med en röststyrka som når halvvägs upp till Pileträdet.
- Elin!
Elin Mattsson är hans hushållerska och bor i den angränsande lägenheten. Majoren behöver hjälp att komma ur sängen. Benen bär inte längre.
- Om brandsirenen skulle krångla har vi alltid major Lydéns röstresurser att falla tillbaka på, säger samhällsborna.
Väddölimpa och mazariner
I Asplunds bageri har det varit full fart sedan 4-tiden. Bertil Oscarsson och Ivar Mattsson (Elins make) har bakat siraps-limpor, väddölimpor, grovlimpor, rågsiktskakor och formbröd som nu gräddas. Einar Frånberg har koncentrerat sig på tårtor, mazariner, wienerbröd och toscabitar. Ett par dussin muffins är klara att gå in i ugnen.
I lägenheten ovanpå bageriet håller Karin Asplund på att ut-fordra Pipaluk, Tussa och Nalle. Karin och Einar är djurvänner och katterna är centrala i det Asplundska/Frånbergska hus-hållet. Einar hittade Tussa halvdöd i en rännsten i Uddevalla. Han tog med sig katten på tåget hem i en kartong.
Flera bagerier
Nu, våren 1953, har samhället utöver Asplunds bageri också Brobergs och Hasselagers. Tills nyligen också Ejnars längst upp på Stöbergsliden. Badgäster och andra förvånas över att sam-hället med mindre än tusen invånare kan ha så många. För-våningen skulle ha stigit ytterligare om de känt till att det också bakas flitigt i hushållen. Det är tätt mellan kafferepen och den sociala etiketten kräver att det ska serveras minst sju sorters kakor - och de ska vara hembakta. Ester Pettersson, gift med Eskil, anses oslagbar när det gäller kvalité, mångfald och raffinemang.
- Men Ester har ju arbetat många år i köket på Gästis, säger väninnorna med en blandning av beundran och avundsjuka som förklaring.
Johan Asplund i sin fruktträdgård i övre delen av Stöbergliden mittemot Holger Kjellströms hus där han också odlade grön-saker.
Mogna föräldrar
Karolina Asplund var 42 år när Karin föddes. Johan var 38. När Karin avslutat sin lärarutbildning är föräldrarna över 60, mamman hela 65. Kan det möjligen förklara varför Karin blev hemmadotter? Det saknades inte beundrare. Kanske behövdes hennes hjälp att driva bageriet?
Vad som står utan allt tvivel är att Johan, Karolina och Karin var mycket omtyckta i samhället, hjälpsamma och generösa.
En händelse som styrker det brukade David Gustafsson berätta för sin dotter Ann-Margret, gift Olausson:
”Under beredskapstiden var ett militärt förband stationerat i Grönemad. En dag uppsöks det av en liten gumma i 70-årsåldern som säger att hon vill bjuda på bullar och något att dricka. Tack mor lilla, svarade befälet, väldigt snällt, men vi är alldeles för många för att bjudas. Någon dag därefter åter-vänder gumman och en av hennes anställda med en kärra fylld med bullar, mjölk och kaffe. Befälet tappar hakan, alla blir bjudna. Han hade inte räknat med att gumman, fru Asplund, hade ett bageri att ösa ur."
Karin Asplund som ung flicka med Ebba Wikström i butiken. Ebba öppnade sedan en hårsalong med maken Tage.
Artur Levinsson, Hulda Karlsson, Elin Hansson, Gunnar Karlsson, Ragnar Pålsson, Hugo Nicklasson och Ivar Mattsson under en paus i arbetet. Bilden är tagen mellan 1910 – 1915.
Ivar Mattsson och Bertil Oscarsson utanför bageriet. Bertil kommer ihåg Karin Asplund och Einar Frånberg som ”snälla människor som var bra att arbeta för.”
Gott ställt
Det är 1894 som Johan Edmund Hermansson Asplund köper bageriet. Han är en 27-årig bagare från Uddevalla, men född i Herrestad.
Sju år efter ankomsten gifter han sig med Karolina Josefina Karlsdotter Brunius från Tanum. Enda barnet, Karin, föds 1905.
Johan och Karolina är välbesuttna och har tjänstefolk. Bagarna under de kommande åren inkluderar Artur Levinsson, Hugo Nicklasson, Ivar Mattsson, Filip Rydström och dennes morbror Erik Severin Johansson.
De äger också en fastighet på Bergsgatan och en fruktträdgård mellan Stöbergsliden och förlängningen av Asplundsbacken.
I 20-årsåldern skickas Karin till ett lärarseminarium. 1928 kan man läsa i Svensk Läraretidning att hon ”erhållit behörighet för anställning som lärare i ämnet arbetskunskap vid yrkesbestämd fortsättningsskola.” Den behörigheten kom inte till användning
Johan och Karolina Asplund med sitt tjänstefolk. Den svensk-norska unionsflaggan tyder på att bilden är tagen före 1905.
Karin, här i 20-årsåldern, var en av samhällets modemedvetna, chica unga damer. Välbesutten, attraktiv och med lärarutbildning.
Ivar Mattsson med en plåt färdig för ugnen. Ivar arbetade hela sitt yrkesverksammaliv hos Asplunds. Han gick i pension 1963.
Stor investering
Johan Asplund gick bort 1942 och Karolina året därefter. De blev 75 resp. 80 år gamla. Bageriet behöver moderniseras och Karin beslutar sig för att ersätta de vedeldade ugnarna med elektriska. Arbetet inleds i början av 1948 och bageriet är stängt nästan hela året. När installationen avslutats har man två moderna 12-plåtsugnar med en torkugn ovanpå.
Einar Frånberg som flyttat in hos Karin ingår nu i arbetsstyrkan som konditor. Han kommer från Konditori Tosca i Trollhättan där han enligt samhällets skvallerbrigad påstås ha levt ett något överdådigt och bohemiskt liv. Följaktligen förlänas han titeln ”Greven av Tosca".
Tångbrödsbageriets butik i gamla Konservfabriken med delar av Asplunds inredning. Bageriet öppnades 1995, men lades ned efter några år.
Ofta kö
Klockan närmar sig nio och Asplunds butiksbiträde, Ingrid Olsson från Källarholmen, ser till att tårtor, mazariner, sockerringar, toscabitar, bondkakor, vaniljdrömmar, chokladbollar, holländare med glasyr och wienerbröd är prydligt utlagda i och på glasdiskarna. En fin blandning av matbröd, småfranska och bullar ligger på hyllorna. Doften av färskt bröd strömmar ut genom fönstren mot Skomakaregränd.
Eva Tobiasson, Hulda Karlsson, Karin Stenkvist och Hedvig på Röö finns redan på plats. Också efter badgästsäsongen köas det inför öppningsdags. Asplunds hävdar sig väl i konkurrensen med övriga bagerier.
Ett par timmar senare hörs på nytt tordönsstämman från Lydénska huset.
- Elin! Elvakaffe!
Elin vet vad majoren vill ha. Snabb som en vessla hämtar hon hans favorittilltugg från bageriet där Ingrid redan lagt undan två småfranska.
Konstnär
Einar är inte enbart en skicklig konditor. Han är också en begåvad konstnär med ambitioner.
1952 har han en utställning i Östersund tillsammans med den inflyttade dansken Ernst Grundtvig. Bland Einars målningar finns landskapsstudier från Stöberget och Svinnäs, ett par porträtt och ett stilleben kallat ”Röd stol med pelargonia.”
Senare under 50-talet omnämns han i rikspressen. Från hans ateljé på andra våningen kommer såväl figurativ som abstrakt konst. Och han är medveten om sin artistiska status.
När Nils Engdahl fyller 50 år överlämnar Einar en av sina alster med tillägget
- Vill Du ha min signatur får Du betala 50 kronor. Utan att röra en min replikerar Nils
- Signaturen kan jag måla dit själv. Jag kan stava till Frånberg.
Förträfflig glass
Einar Frånberg var född 1909 i Alsens socken i nordvästra Jämtland. I katalogen för utställningen i Östersund uppger han att han först arbetade för Domänverket ”för att sedan syssla med konditoryrket,” men att han därefter ”lät sitt intresse för konsten ta överhand.” Han tillägger att han studerat i Göteborg och gjort studieresor i Norge.
Även om måleriet var Einars huvudintresse fann han tid att arbeta i bageriet och köra ut bröd till Asplunds återförsäljare i Kämpersvik, Tanumshede, Vinbäck och Lunnebacken.
Einar hade också industriell talang. Asplunds egenproducerade mjukglass var i ordets rätta bemärkelse en sensation, såld från en liten glassvagn på Nedre Långgatan. Asplunds glasstårtor var också ett måste för ett lyckat kalas.
- Einar målar ofta abstrakta obegripligheter, men glass är han en mästare på, sa gästerna som inte behövde trugas för att acceptera ytterligare en bit av tårtan
Tragedi
Einar gick bort i juni 1969, enbart 60 år gammal. Han hade levt med en lunga under flera år. Nu fallerade den andra.
Medveten om att slutet var oundvikligt och nära beslutade Karin och Einar att gifta sig. De hade varit tillsammans sedan slutet av 1930-talet eller början av 40-talet. Bröllopet med David Arstedt som officiant hölls i hemmets stora, eleganta vardagsrum där Einars tavlor prydde väggarna. Sex veckor senare var han borta.
Karin drev bageriet till 1972 då hon arrenderade ut det till Olle Hedemyr i Tanumshede. Bertil Oscarsson som anställts av Karin redan 1950 fortsatte som bagare. Olle hade bageriet till 1982 då Bertil tillsammans med Aina Edman tog över arrendet. De drev bageriet till 1990 då Staffan Greby förvärvade fastigheten av Karins dödsbo. Hon hade gått bort 1987, 82 år gammal.
Flytt till Konserven
Staffan, som ägde Skaldjurskaféet i gamla konservfabriken, fortsatte driften och Bertil stannade kvar. Staffan investerade i en modern s.k stickugn och tog del i arbetet när tiden tillät.
- Om inte annat var jag en jäkel på att skrapa plåtar.
Under Bertils ledning var det flera yngre som periodvis arbetade i bageriet.
- Bertil var en god läromästare för flera Grebbestadsungdomar, säger Staffan som påminner om att en del badgäster uppskattade Asplunds Grova så mycket att de inför avfärden beställde limpor för att ta med sig hem och lägga i frysen.
1994, exakt 100 år efter att Johan Edmund Hermansson Asplund anlänt till Grebbestad kunde samhälls-borna bevittna hur bageriets maskiner forslades till Abbas gamla kylrum i konservfabriken där Staffan öppnade Grebbestads Tångbrödsbageri.
En epok var över men ”Asplund bageri” kvarstår i mångas minne lika tydligt som om namnet vore inristat på Stöbergets framsida med jättelika bokstäver.
Staffan Greby
Foto: Jerker Norlander
